Besök av Arbetarbladet

Senast uppdaterad den Måndag 17 maj 2010 06:17 Skrivet av Jan Brandin Måndag 17 maj 2010 06:08

Passagen av Dalälven vid dess utlopp vid Älvkarleby lockade fram lite hemlandskänslor

Efter en stadig frukost i Hargshamn tog jag 76:an mot Gävle. Vägen var rak och jämn. Temperaturen hölls sig runt 10 grader och det var vindstilla. Det fanns sålunda förutsättningar för lite högre fart. Jag passerade bruksmiljöerna i Harg, Forsmark och Lövstabruk och kunde konstatera att detta var nog de första kataloghusen i Sverige. Arbetarbostäderna var byggda efter samma mall på alla ställen.

Efter 5 mil stannade jag i Lövstabruk. Läkarvillans cafe öppnade först kl 11, så jag fick vänta en halvtimme. Här köpte jag en härlig varm smörgås med fransk senap och brieost – delikat – och en fluffig kardemummakaka. Efter en stund dök fyra andra gäster upp och min cykel blev föremål för intresse. Det visade sig att ett av paren hade en tandemcykel, som de varje år tillsammans med 4 andra tandempar använde för att avverka olika landskap. Låter fantastiskt trevligt. Det andra paret hade varit på klassträff för fjärde året i rad. Efter många år hade kontakterna tagits upp och nu träffades de varje år i trakterna av Roslagen för fågelskådning under några dagar.

Här i trädgårdskafeet fick jag också veta att snigeln med hus som jag träffat på så ofta är en Vinbärssnäcka. Den infördes i landet av vallonsmederna för att ätas och har klarat sig utomordentligt i just Roslagen. Längs stränderna kan man ibland höra hur det knastrar när man går och det visar sig då att man hela tiden trampar på dessa snäckor.

Det bar nu vidare över Skärplinge och Karlholmsbruk till Älvkarleby. Vid passagen av Dalälven upplevde jag lite hemlandskänslor, men de gick snabbt över. Det var nu dags för ”lumiddag” (en kombination av sen lunch och tidig middag – motsvarighet till brunch). Valet föll på ”Sleven i grytan” i Skutskär – ett utmärkt val. Den wienerschnitzel som de serverade kunde jag bara jämföra med de som jag åt i Österrike 1969, då på semester med min bror Stig. Det fick också servitrisen veta.

Vid ett intilliggande bord satt ett äldre par. Vi kom i samspråk om resor. De hade börjat med en resa med facket till Tunisien för 40 år sedan och nu var de resaktiva med PRO. Mannen tyckte att min tripp var intressant och sa att detta vore väl något för Arbetarbladet i Gävle.

Nästa gäst att tala med ville lätta sitt hjärta. Han hade problem med spriten och sitt samboförhållande med barn. Han skötte fortfarande sitt arbete på Forsmark, men kände sig ensam och vilsen. Jag fick anledning konstatera att problemet nog i första hand var hans eget, men att han lämpligen kunde vända sig till Företagshälsan. Deras roll är ju inte att företräda arbetsgivaren, utan vara en oberoende part för att ge stöd i liknande situationer. På Företagshälsan i Sävsjö skulle det kunna fungera.

När jag passerade Skutskärsverken kände jag den inte alltför behagliga lukten. Den förföljde mej faktiskt ända till Gävle. Den ev odören från en Konvexanläggning i Sävsjö skulle vara som en droppe i havet i jämförelse med denna. Där missade vi en utmärkt arbetsplats.

När jag precis bokat in mej på vandrarhemmet i Gävle kom receptionisten förvånat farande med ett telefonmeddelande. De hade ringt från Arbetarbladet och frågat efter en cyklist. Hur kunde de veta det? Hon fick sin förklaring och tidningen fick en intervju med foto. Artikeln kommer väl någon av de närmaste dagarna.

Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den