5 km slakmota

Senast uppdaterad den Lördag 22 maj 2010 11:50 Skrivet av Jan Brandin Fredag 21 maj 2010 18:27

Jag sitter nu på Solebo i Rö, norr om Härnösand och ca 1 mil från Högakustenbron. Det är en privatägd kravmärkt konferensanläggning som samtidigt har ett franchaisavtal med svenska tursistföreningens om vandrarhem. ”Som vanligt” bor jag här ensam. Solebo har ett gediget förflutet. Från början var det patronsbostad för Rö Sågverk, som hade sin riktiga blomstringstid från sekelskiftet fram till 1930. 1945 invigdes det som semesterhem för husmödrar. Idag är det privatägt. Nere vid bryggan ligger Gunilla – en förankrad bastuflotte med konferensmöjlighet, där upp till 15 matgäster kan tas emot. Även om den ligger ankrad gungar den med vågorna. Man är omgiven av vatten och kan höra ett härligt kluckande. Stranden är dock inte badvänlig, då det finns en mängd gammalt sjunket trä.

Dagen inleddes vid köpcentrumet Birsta i Sundsvall, där Anders lämnade mej efter en härligt avkopplande dag i Stöde. Av någon underlig anledning var jag tillbaka på samma plats efter en halvtimme. Jag hade då gjort en rundtur mot Timrå. Orsaken var att jag missat första avtagsvägen till höger. När jag kom till nästa – som var utfart, men felaktigt dubbelmärkt – svängde jag. På så sätt åkte jag baklänges. En extratur på 7 km när jag väl begrep vad jag gjort.

Efter att ha genomkorsat Timrå och Bergeforsen kom jag till Stavreviken och svängde höger – som spårskylten visade. Efter några hundra meter blev jag osäker, tyckte inte det stämde, och vände åter för att kolla skylten. Jo, jag hade sett rätt, så jag körde på i 5 km till jag nådde E4 och konstaterade att det var något galet. Jag vände åter och frågade en man i en parkerad bil. Han kunde informera om att vägen vid Stavreviken byggts om och att avfarten mot Sollefteå flyttats tillbaka några hundra meter. Spåret går en parallellväg och skyltningen har tyvärr inte ändrats. När mannen fick se mitt vägval noterade han att ”man ska har respekt för slakmotor”.

Efter att ha hittat den nya avfarten mot Sollefteå gick färden till Åsäng. Här svängde den höger och jag förstod vad mannen menat med slakmota. Det gick uppför i 4-5 km. Tack och lov var lutningen sådan att det gick att cykla hela vägen. Jag fick också betalt för slitet när Hamre uppenbarande sig för mina ögon. Därifrån och ner till Härnösand åker man i en dalgång och det är lättcyklat.

Efter en rejäl middag fortsatte jag runt viken norr om stan och hamnade slutligen här. En dag med många extrasvängar – både planerade och oplanerade.