När jag fick cykeldelarna i handen ringde jag 118118

Senast uppdaterad den Torsdag 01 januari 1970 00:59 Skrivet av Jan Brandin Måndag 24 maj 2010 19:16

Statyn av Gunnar Nordahl i födelseorten Hörnefors

Campingstugorna på Salusands camping var trevliga, men kalla, eftersom de saknar all form av isolering och bara består av ett lager bräder. Trafiken från E4 hördes också tydligt, men tröttheten tog över och jag somnade gott.

Jag lämnade Saluböle och svängde mot Lögde och Olofsfors. Här finns, som på så många andra platser, en komplett bruksmiljö, uppbyggd längs Leduån. Dock inte öppet för säsongen. Jag var nu i Västerbotten och Nordmalings kommun. På turistbyrån fick jag veta att den lilla kommunen på drygt 7000 invånare trängs mellan Umeå och Örnsköldsvik. De trodde att Umeå med sina tillväxtambitioner snart kommer att ”äta upp” sin granne. Jag fick också lite information om näringslivet på orten, där bl a Nyåkers pepparkaksbageri finns.

Nu följde en hyfsad grusväg till Håknäs på 8 km. Den övergick i en utmärkt asfaltväg till Norrbyn. På öarna utanför – Norrbyskär - byggde Modo-grundaren Frans Kempe på tiotalet år under slutet av 1800-talet upp ett idealsamhälle med goda arbetarbostäder, skola, handelsbod, tvättstuga och snickeriverkstäder. Vid sekeskiftet fanns här Europas största ångsåg och som mest bodde här 1400 personer. På knappt 60 år var epoken över och idag är det en sommarö för semesterfirare. Visningar görs under sommaren, men först från mitten av juni. Jag hade hoppats på en båttur med guidning.

Som ersättning tog jag en titt på utställningen om Gunnar Nordahl på kommundelskontoret i Hörnefors.

Nu väntade en ny grusväg till Sörmjöle, men här fanns nu en nyasfalterad utmärkt väg. Anledningen är byggnationen av Botniabanan, som märks överallt här uppe. Den följer ganska nära E4 och kommer att vara klar att tas i bruk till Umeå under 2011.

4 km norr om Hörnefors tog dock cyklingen slut för dagen. Plötsligt låste sig bakhjulsbromsen. Cykeln har skivbromsar. Något sådant har jag aldrig försökt reparera. Det blev av med väskor, upp och ner på cykeln och fram med den lilla reparationsasken. Efter att ha lossnat några muttrar och fått cykeldelar i handen ringde jag 118118. . Finns det en cykelreparatör i Umeå? Visst. Jag fick tala med en person och frågade om han kunde hämta mej. Det gick inte. Jag fick därför stoppa en bil och vädja om hjälp. En Pajalabo i förskingringen blev min räddning. Han körde mej till verkstaden. De tog omedelbart hand om cykeln och fixade den på en halvtimme – gratis!

Umeå verkar vara en trevlig stad. Ett centrum för gående och cyklister bland alla björkar. Här stannar jag en dag och besöker i morron Harrys. Här arbetar Gustav Rosling som kock, men han är denna vecka utlånad till ett läger och kan inte tipsa om lämplig rätt.