nyheter Nyhetsarkiv
Nu kan Daniel titulera sig stålman
Fredag 06 augusti 2010 08:46
På hemsidan har vi tidigare skrivit om Daniel Alvehed som fick deltagandet i Kalmar Triathlon i 30-års present av sin hustru.
Den gångna helgen gick tävlingen av stapeln. En hejarklack av nära och kära fick efter dryga 13 timmar se Daniel passera mållinjen under IFK Sävsjös flagg.
–Det var en skön känsla att klara det utan några komplikationer. Veckorna innan tävlingen jobbade jag mer än heltid och var dessutom förkyld, så jag är mer än nöjd med resultatet, säger Daniel.
Avslutning som fotoobjekt
Tisdag 01 juni 2010 14:32
Äntligen framme. Här vid gränsmarkeringen i Haparanda.
Sista dagen bjöd på kyligt med soligt väder med vindar från norr som ibland vände till väst eller ost. Den mäktiga Kalixälven – en av de få orörda – ger ett mäktigt intryck när man följer den på väg från Kalix. Jag har då från vandrarhemmet åkt över bron och passerat kyrkan. Den byggdes under stora uppoffringar under 1400-talet av invånarna i ett då hundratal gårdar. 1716 plundrade ryssarna den och vid kriget 1809 användes den som stall. Den var nu åter föremål för restaurering.
Snart svänger spåret åt nordost inåt landet till Björkfors, varifrån det går rakt österut mot Kukkolaforsen via Långträsk och Leipijärvi. Från Björkfors var det grusväg, men en bra sådan. Längs denna väg bor inte många människor och jag såg kanske 25 bilar under 31 km. I Leipijärvi träffade jag på en nybliven pensionär, som berättade att han nu köpt hemmet, ett enkelt men vackert hus med ett par uthus. På ett målande sätt berättade han hur han förra året målat huset med pensel från tre olika stegar. Stoltheten lyste ur hans ögon.
Vid Kukkolaforsen finns en restaurang med ett fantastiskt läge invid forsen. Deras specialitet är sik som fångas i forsen. Idag blev det rökt sik och ett utmärkt salladsbord med lite specialiteter som siktårta. Här finns också Bastuakademien som jag i morron ska undersöka närmare. Då har jag hyrt en bil för lite upptäcksfärd i omgivningen.
De sista 15 km ner till Haparanda var rena defileringen på en bred asfalterad väg. Jag hade dock en tid att passa på den södra viadukten från Luleå. Där väntade Sören från Sörens foto. Han var utsänd av Vätternrundans tidning Cykla för att illustrera ett reportage om min färd. Efter fotografering vid infarten flyttade vi till centrum med den skylt som anger avståndet till olika världsmetropoler, därefter till gränsstenen mellan Sverige och Finland och slutligen till Torne älvs strand med finska sidan i bakgrunden.
Nu väntar jag på att vandrarhemmet ska öppna och en härlig dusch, innan en annorlunda packning inför hemresan tar vid.
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
Internetberoende - ny period installerad
Måndag 31 maj 2010 19:39
Den moderna kyrkan i Norrfjärden 
Under resan har jag haft stor glädje av internet. Med daglig rapportering och epostkorrespondens blir man också beroende av att det fungerar. När jag idag i Luleå försöker upprätta kontakt går det inte. Jag hittar ett meddelande om att mitt månadsabonnemang gått ut. Att förlänga det en söndagskväll visar sig omöjligt.
Idag såg jag dagsljuset i Piteå. Eftersom det är söndag serverades hotellfrukosten senare, kl 8, och jag tog lite sovmorron. Hotellpersonalen var mycket tillmötesgående. De hade låtit mej sätta in cykeln i källaren. När jag skulle åka uppmärksammade receptionisten att vattenflaskan på cykeln bara var halvfull. Hon sprang iväg och fyllde på den och la samtidigt i ett par isbitar. En tydlig gest av omtanke. Jag gjorde också försök att via nätet boka en flygbiljett hem, men gick bet. Mitt betalkort fungerar inte. Det verkar som om de inte litar på min betalningsförmåga.
Förtretligheter inträffar oftare med saker som inte har med själva cyklingen att göra.
Dagens resa gick över Kopparnäs till Norrfjärden. Här finns en mäktig och märklig kyrkobyggnad i modern arkitektur, som invigdes redan 1967. Från Norrfjärden kom den kyrkoherde som vigde Mona och mej i Bollebygds kyrka 1971 (40-årsjubileum nästa år) och som tagit sig namnet Norrfjärd.
Piteåbygden ser ut att vara ett välmående område. Många nya hus på landet och välordnat runtomkring. Här upptäckte jag inte några gårdar med skrotbilar och allmän röra som jag gjort på många ställen tidigare under resan. Jag frågade OK-föreståndaren i Rosvik, där jag stannade för en kaffepaus och han bekräftade min uppfattning. Från Rosvik korsade jag åter E4 till Halleström och svängde sedan mot Ersnäs. Efter en gir till Alvik följde jag väg 94 via Måttsund och Bergnäset till Luleå. Totalt 7,5 mil. Utmärkta vägar, 15-gradig värme, vindstilla och nästan inga backar – med andra ord utmärkta förhållanden.
Här fanns tidigare Lv6. Efter nedläggningen har området gjorts om och i en av byggnaderna finns ett vandrarhem som tillhör SVIF – en konkurrent/komplementär till STF.
När jag under kvällen skulle använda en del av den kvarblivna grädden i mitt te kunde jag konstatera att den av skakningarna på grusvägarna ändrat konsistens och inte längre gick att hälla. Jag fick ösa upp den ”vispade” grädden.
En snabbtur till Skellefteå
Fredag 28 maj 2010 18:52
Bonnstan i Skellefteå. Byggdes upp efter brand på 1830-talet. Här hade bönder som bodde på längre avstånd från kyrkan möjligheter att tillfälligt övernatta för att gå i kyrkan och undervisas i kristendomsläran.
I morse när jag vaknade och tittade ut genom fönstret kunde jag notera att vinden avtagit högst avsevärt. Så här i efterhand kändes mitt beslut att stanna i Ånäset en dag helt rätt. Idag valde jag att avvika från spåret efter en knapp mil. Efter en gir mot nordost svänger det rakt ut mot kusten och Lövånger och följer sedan småvägar längs kusten. Jag svängde i stället mot Bondbysund intill sjön Burträsk. Härifrån följde jag väg 364 till Skellefteå. En lätt och odramatisk sträcka på asfalt och bara 65 km. Vinden blåste från nordost, men var inte särskilt stark och besvärande. Längs vägen framträder Västerbottens typiska landskap. Öppet med åker- och betesmark blandat med björkskogar, tallmoar och myrar. Någon storskog finns inte. På åkrarna står fortfarande många lador kvar, där bönderna förvarade hö, som sedan hämtades in på vintern. Ladorna är ofta i stort förfall och finns snart inte längre kvar.
Tidigt framme i Skellefteå åt jag lunch på ett värdshus i musieområdet – Nordanå kultrucentrum. Jag passade också på att besöka museet och inhämta lite mera kunskap om Västerbotten. Dessutom hade de en mycket bra utställning om byggnadsvård, där jag fick lite tips.
Vandrarhemmet var fullbelagt, men de tipsade om ett intilliggande rumshotell. Här är nytt och fräscht. När jag frågade om jag kunde handtvätta lite kläder och hänga upp erbjöd sig värdinnan att tvätta dem i maskinen, något som jag självklart tackade ja till.
Efter en stund kom hon tillbaka och frågade om jag ville ha lite spagetti och köttfärssås. Hennes man är kock och driver en cateringfirma, och hon skulle ändå servera sina söner. Vem tackar nej till en middag? Inte jag. Tänk vad en cykel kan betyda! Eftersom det är ett rumshotell finns här sänglinne och handduk och dessutom badkappa och tofflor. Det känns riktigt lyxigt till ett pris som obetydligt överstiger vandrarhemmets. Hotellet startade i våras. Paret köpte det gamla församlingshemmet och har byggt om det till privatbostad och rumshotell. I morron är det fullbelagt, för då kommer Djurgårdens IF:s allsvenska damlag som ska möta Skellefteålaget Sunnanå.
Nästa etapp är tänkt att gå till Piteå. Egentligen lite för långt , ca 11 mil, men det finns ingenstans att bo på vägen.
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
En kojdag i Ånäset
Torsdag 27 maj 2010 12:56
Flaggorna slår i vinden i Ånäset - min anledning till kojdag
När jag sommarjobbade med plantering i arbetslag (8-10 personer) under tidigt 60-tal fick jag lära mej vad kojdag betyder. Det var dagar då det p g a förskräckligt dåligt väder inte gick att arbeta. Det blev aldrig en hel dag, men kunde dra ut under några timmar om det regnade intensivt. Denna typ av arbete baserades inte på accord, utan timlön, och vi fick därför inget löneavdrag. När arbetslagen sedan avskaffades och man planterade på ackord, fick man ingen ersättning. Idag har jag en sådan kojdag med anledning av att blåsten är nordlig och alltför intensiv. Eftersom jag inte cyklar på ackord och dessutom är pensionär, drabbas jag inte av något löneavdrag.
Jag befinner mej i matriket Västerbotten, med den berömda W-osten. W är kvalitetsmärket för Västerbottenosten och här i Ånäset finns ostlagret för W-osten. Det hyser 100 000 ostar. Att ett stort lager behövs kan man förstå om man betänker att W-osten lagras i 12 månader.
När jag igår kväll skulle fixa till lite kvällsmat upptäckte jag att restaurangen här på Lufta Camping hade öppet. Utan tvekan intog jag en plats och lät mej väl smaka av en utsökt spättafile. Som tilltugg fanns tunnbröd med Västerbottenostsmör – riven W-ost blandat med smör – mycket gott. Jag avslutade måltiden med glass med, naturligtvis i dessa trakter, hjortron. När jag kvällen innan skulle äta på Harrys i Umeå backade jag redan när jag läste matsedeln vid entén. Enbart en blick på priserna avslöjade att här ska man nog vara bättre klädd än en cyklist på genomfart iförd jeans och
ylletröja. Dessutom såg jag inte skymten av den jazz som turistbyrån informerat om. Nu blev det i stället en pizza på Max.
Vad gör man då under en kojdag i Ånäset? Min tanke var att hyra en bil för att utforska omgivningen. Nu är Ånäset ingen centralort direkt och den bil som fanns att hyra var redan upptagen. Jag tog en promenad till Nysätra träkyrka och CO Rosenius födelsestuga. Han utvecklades till en av sin tids i Sverige mest lästa religiösa författare och blev en av den svenska 1800-talsväckelsens främsta ledargestalter. Han spelade en viktig roll vid bildandet av Evangeliska fosterlandsstiftelsen, som jag har uppmärksammat på flera ställen under resan.
På väg tillbaka upptäckte jag skylten ”Boulebana”. Var, om inte där, finns nog pensionärerna. Mycket riktigt. Ett 30-tal glada spelare från hela socknen hade en av veckans två samlingar och spelade på fyra olika banor. Jag blev inbjuden att delta och ställde upp i en omgång. Förlust med 13 mot 2, men det var faktiskt jag som tog vårt lags båda poäng. Månne är jag en boulespelare i vardande.
Fler artiklar...
Sida 1 av 4
